Vem är den nya patientsäkerhetslagen till för?

Igår kväll satt jag och tittade på Kalla fakta som granskade den nya patientsäkerhetslagen. De tog upp två skrämmande fall där unga människor dött pga bristande undersökningar och nonchalans från vården och hur svårt det är för patienter och anhöriga att få upprättelse för de fel som begåtts.

Från och med i år är möjligheten att anmäla direkt till IVO (myndigheten för vård och omsorg) borttagen om det inte rör synnerligen särskilda händelser och patienten ska istället anmäla direkt till vårdinstansen. Patientnämnden kan finnas med som ett stöd. Systemet där enskilda personer inom sjukvården kan få varningar eller erinran är borttaget sedan tidigare. Det innebär att ingen enskild person kan ställas till svars för det som sker i sjukvården. Jag tycker att detta är både bra och mycket dåligt.

Att som vårdpersonal ständigt vara rädd för att bli anmäld är ingen rolig arbetsmiljö och främjar inte arbetet. Samtidigt finns det många enskilda människor som begår direkta tjänstefel, som beter sig otrevligt och oprofessionellt, som styrs av andra skäl än det de borde – att undersöka, behandla, bota, lindra och vårda. Att dessa inte får några repressalier eller konsekvenser av sitt beteende är ett enormt problem.

Tanken med patientsäkerhetslagen är att ”stärka och tydliggöra patientens ställning och att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet i vården. Lagen ger bland annat möjlighet att:
– Välja öppen vård i andra landsting.
– Välja fast läkar- och vårdkontakt var som helst i landet.
– Få en ny medicinsk bedömning.
– Välja behandlingsalternativ i öppen vård.” (https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/03/15/nya-patientlagen-gav-inte-patienterna-mer-inflytande/)

Men hur fungerar det i praktiken? Myndigheten för vård- och omsorg kan inte se att patientens ställning stärkts på något område sen lagen infördes, tvärtom har det blivit en försämring. Patienten är inte delaktig i sin egen vård och vård ges inte i rätt tid. ”Det saknas till exempel en kultur inom sjukvården som främjar patientens ställning liksom känne­dom om de skyldigheter som vården har.” (https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/03/15/nya-patientlagen-gav-inte-patienterna-mer-inflytande/)

Jag har erfarenhet från båda sidorna av sjukvården och har sett skrämmande fall där patientens psykiska så väl som fysiska lidande har varit stort pga bristande vård. Ofta är misstag i vården ett resultat av en kedja med händelser. Och inte sällan beror det på bristande rutiner, tröga system och den mänskliga faktorn. Men den enskilda individens bemötande och beslut kan inte förringas. Det faktum att det är läkarförbundet som varit oerhört drivande i att få igenom den nya patientlagen känns heller inte helt ovidkommande.

Som patient är du oerhört utsatt och är alltid i ett underläge. Det ska inte vara så, men det är så. Anna Nergårdh, regeringens särskilda utredare, sa nyligen att ”vården är gäst i patientens liv, inte tvärtom”. Ett klokt uttryck och jag önskar att det var sant.

Det för mig onekligen in på min egen situation som patient. Sjukvården känns ofta som ett ointagligt fort där jag som patient ska försöka slå mig in eller navigera mig fram i ett trångsynt och stelbent system som dels består av en mängd enskilda personer som ibland är tillmötesgående, ibland snarare agerar som väktare för att inte släppa fram mig. I slutändan tycks allt ändå falla tillbaka på den enskilda individen. Hur mycket hen är beredd att gå utanför ramarna, vara flexibel, prioritera och bedöma rätt.

Igår ringde jag min vårdcentral då jag dels behövde tid hos hudläkaren pga 20 mystiska ljusbruna fläckar som plötsligt invaderat min nacke och rygg, och dels önskade att byta läkare och boka en ny tid. Angående läkarbytet hade jag både skrivit i mina vårdkontakter och ringt redan förra veckan och då fått beskedet att vårdcentralen skulle ringa upp mig med besked om en tid. Dagarna gick och inget hände. Jag skrev då åter i mina vårdkontakter och frågade om tid. Svaret blev att jag skulle ringa receptionen igen. Sagt och gjort, efter väntan i telefonkö kom jag så fram och fick prata med en annan receptionist. Jag förklarade mina ärenden och fick veta att nej jag kunde absolut inte få en tid direkt till vårdcentralens hudläkare, trots att jag är patient där. Först skulle jag träffa en annan läkare som bedömde om jag behövde en remiss till hud. Jag bad då om att få en tid till den läkare jag bett om att byta till. Men nej, det gick inte. Hen kunde inte ta emot mig fick jag nu veta och det kunde ingen annan på vårdcentralen heller. Jag fick helt enkelt inte byta läkare! Jag förklarade att jag måste byta läkare för den jag har idag fungerar det inte med, men det var omöjligt. Efter alla dessa nej hit och absolut inte dit, frågade jag till slut om min nuvarande läkare hade en tid så att jag åtminstone kunde få hjälp med det akuta. Jo då hon hade en tid – den 13 augusti!

Ridå!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s