Beightonskala

För att mäta överrörlighet i leder, använder man sig ofta av den sk Beightonskalan.

Beightonskalan ser ut som följande:

  • Passiv dorsalflexion av lillfingrarna över 90 grader när handen vilar på ett plant underlag  (1 poäng för varje hand)
  • Passiv böjning av tummarna till flexorsidan av underarmarna (1 poäng för varje hand)
  • Hyperextension av armbågarna mer än 10 ° (1 poäng för varje arm)
  • Hyperextension av knäna mer än 10 ° (1 poäng för varje ben)
  • Framåtböjning med raka ben så att händerna lätt vilar på golvet (1 poäng)

Sammanlagt 9 poäng.

Beightonskalan är en av flera kriterier som man tittar på för att bekräfta eller utesluta en EDS-diagnos. Enligt de nya kriterierna för hEDS, ska man ha 6 poäng eller mer om man är barn, 5 poäng eller mer om man är vuxen och 4 poäng eller mer om man är äldre än femtio år. De nya kriterierna tar hänsyn till att man ofta stelnar med åren.

Beightonskalan mäter bara vissa leder medan andra leder i käken, höfterna, nacke, rygg, axlar och fötter inte poängsätts. Beightonskalan är alltså långt ifrån ett fullgott mätvärde för överrörlighet, utan endast en indikation. Det krävs också att den som undersöker känner till överrörlighet och hur det yttra sig.

Nedan visas hur Beightonskalan illustreras, samt några bilder på min egen överrörlighet.

 

 

Källa: 
http://hypermobilitet.se/overrorlighet/beighton
Annonser